När pinsamheten klädde sig i röd tröja

Trots resultatet så var detta naturligtvis en match som lika gärna kunde ha slutat med Stugsunds seger. Första halvlek var man minst lika bra som Söderhamns FF, men Stugsunds IK fick inte in bollen och man visade sig vara den mycket kompetenta seriefavoriten som alla gissat. Denna ingress trodde jag på att få summera med, men naturligtvis var så inte fallet. Utan 0-8 är, har varit och kommer alltid att vara just 0-8 och Stugsunds IK var i denna match inte ens nära en tröstreducering någon gång under matchen. Men ska något positivt fram så var det att gästerna (om man nu kan kalla något för hemma- o bortalag i den här matchen) faktiskt startade matchen med klart mest bollinnehav men där man vid slarv tre gånger under den första kvarten hade tre i arslet och en uppförsbacke som fick trapporna till Östraberget att framstå som en promenad i parken.

Efter det startade Söderhamns FF propaganda fotboll och spelade mycket finurligt, effektivt och publikfriande med kortpassningsspel, kombinationer, instick och allt som hör offensiv modern fotboll till. Utan mittbacksparet Martin Strid och Emil Helmersson hade siffrorna såväl i halvtid som fullgod kunnat vara ännu större. Den stora skillnaden var att Söderhamns FF spelade efter de förutsättningar man satt upp innan matchen och höll sina positioner såväl offensivt som defensivt och när Stugsunds IK slarvade (eller snarare drällde) med bollen så ställde man om snabbt och effektivt med mycket folk, medan de röda var mer felplacerad än en flaska whisky i Lennart Swans kylskåp och aggressiviteten var som på avdelningen för brutna lårbenshalsar på långvården.

Stugsunds IK ska nog bara glömma den här matchen och ta den som en lärdom och gå vidare, för det finns inget positivt att plocka med sig, förutom den 13-årige Sergio Busquets kopian Fredrik Roséns inhopp som i alla fall gav små ryckningar i mungiporna för de tillresta Stugsunds IK fansen. Men sanningen är den att Söderhamns FF nog också ska glömma den här matchen och inte ta med sig så mycket som man själv vill framhäva var bra, då det var ett i praktiken respiratoriskt motstånd man mötte, men för de vitas del ska man plocka med sig sin spelidé man försöker tillämpa då den verkligen är attraktiv, effektiv, vägvinnande och passar stora delar av spelartruppen bra. Det är en spelidé som skiljer sig mycket ifrån den ”borra-ner-huvudet-o-dribbla-fotboll” man de senaste säsongerna har tillämpat och jag tror att Nåjde och Dahlin är på rätt väg med den spelidé som ska utveckla spelarna, och laget, en eller ett par steg till.

För Stugsunds IK räkning är det bara hoppas att detta var som den första tonårsfyllan, ett misstag man lärde sig av och inte gör om igen, att man fortsätter träna bra och hittar tillbaka till det framgångsrika spel, såväl offensivt som defensivt, man faktiskt hade för en vecka sedan på Strömvallen mot Brynäs. Det är absolut inget försvar och vi på redaktionen vet också (så slipper någon ej namngiven läsare påpeka det) att ”storebror” saknade spelare, men i Stugsund fanns varken Burken, Captain Fearless, Felix, Ogge, Mackan o Luke med i gruppen och det är självklart att det gör sitt på slagstyrkan.

Vi kan ju avslutningsvis bara beklaga till Söderhamns FF att Stugsunds IK inte kunde bjuda upp till dans och ge den träningsmatch det var tänkt som, men samtidigt gav man ju de ordentligt med anfalls- och passningsspelträning vilket kanske kompletterar bortfallet.

Söderhamns FF – Stugsunds IK 8-0 (5-0)
Laget: John Borgman, Emil Nordqvist, Emil Helmersson, Martin Strid, Magnus Karlsson, Simon Sundberg, Erik Thyr, Frank Patroza, Eddie Frank, Stefco Kocev, Adam Jonsson
Avbytare: Mattias Ramstrand, Fredrik Rosén
★★★ Martin Strid ★★★ Emil Helmersson ★★★ Magnus Karlsson